Standardisering är processen att definiera meningsfulla poäng genom jämförelse med en förtestad grupps prestationer. Det inkluderar också enhetliga procedurer för att administrera och poängsätta testet.

När ett nytt intelligens- eller personlighetstest utvecklas ges det till ett stort, representativt urval under noggrant kontrollerade förhållanden. De resulterande normerna gör det möjligt att tolka eventuella efterföljande poäng i förhållande till den gruppen – oavsett om den är genomsnittlig, över genomsnittet eller under genomsnittet. Standardisering säkerställer att skillnader i poäng återspeglar skillnader hos de testade personerna snarare än skillnader i hur testet gavs eller poängsattes.

Utan standardisering är en råpoäng på 42 omöjlig att tolka. Med den kan samma poäng placeras på en percentilrankning eller standardpoängskala. Periodisk omnormering krävs eftersom populationens prestanda kan förändras över tid, vilket ses i Flynn-effekten för intelligenstester.

Ett test blir tolkningsbart endast när dess poäng är förankrade i en definierad referensgrupp och dess procedurer hålls konstanta.