Hallucinogener är droger som förvränger uppfattning, tanke och humör, och ofta producerar sensoriska upplevelser som inte har någon motsvarande yttre stimulans. De kan förändra tidsuppfattningen, självuppfattningen och verklighetsuppfattningen.

Klassiska hallucinogener som LSD, psilocybin och meskalin verkar främst som agonister vid vissa serotoninreceptorer. Effekterna inkluderar livfulla visuella bilder, intensifierade färger, synestesiliknande sinnesblandning och djupgående förändringar i emotionellt och filosofiskt perspektiv. Dissociativa droger som PCP och ketamin verkar på glutamatsystemen och kan ge en känsla av distansering från kroppen. Cannabis tillhör en gränskategori; vid högre doser kan det ge milda hallucinogena effekter.

Upplevelserna är mycket varierande och beror på dos, användningssätt och miljö. Biverkningar inkluderar ångest, paranoia och, i sällsynta fall, långvariga psykosliknande tillstånd. Vissa hallucinogener är under klinisk prövning för depression, ångest och beroende, med noggrant kontrollerade protokoll. Rekreationsanvändning medför juridiska och psykologiska risker som varierar beroende på substans och individuell sårbarhet.

Hallucinogener omskriver tillfälligt förhållandet mellan hjärnan och den värld den konstruerar.