Hetsätningsstörning kännetecknas av återkommande episoder av att äta stora mängder mat under en diskret period, åtföljda av en känsla av kontrollförlust och följt av ångest. Till skillnad från bulimi kompenseras inte hetsätningarna regelbundet genom att äta, fasta eller motionera för mycket.

Episoder uppstår ofta privat och kännetecknas av att man äter snabbare än normalt, äter tills man blir obehagligt mätt och äter stora mängder när man inte är fysiskt hungrig. Skuld, avsky och depression följer ofta. Störningen är förknippad med övervikt och fetma, men den skiljer sig från dem; många personer med fetma hetsäter inte, och vissa personer med normal vikt gör det. Det är den vanligaste ätstörningen i många befolkningsstudier.

Riskfaktorer inkluderar bantningshistorik, negativ affekt och vissa impulsiva drag. Behandlingsmetoder med evidens inkluderar kognitiv beteendeterapi, interpersonell psykoterapi och, i vissa fall, medicinering. Målet är att återställa regelbundna ätmönster, minska frekvensen av hetsätning och åtgärda de emotionella triggers som föregår dem.

Hetsätningsstörning är inte ett resultat av bristande viljestyrka. Det är ett erkänt psykiatriskt tillstånd som svarar på lämpliga åtgärder.