Varje stat har en uppsättning mål och strategier gentemot omvärlden. Denna samling av ståndpunkter och handlingar utgör dess utrikespolitik. Den omfattar säkerhet, handel, allianser, bistånd och deltagande i internationella organisationer.

Utrikespolitik formas av geografi, ekonomiska intressen, inrikespolitik och maktfördelning utomlands. Den verkställande makten leder vanligtvis formuleringen och genomförandet, medan lagstiftande församlingar kontrollerar finansiering och godkännande av fördrag. Den allmänna opinionen, intressegrupper och byråkratiska organisationer påverkar alla resultaten. Konsekvens värderas, men politiken förändras med nya ledare, kriser och förändrade förmågor.

Framgångsrik utrikespolitik främjar nationella intressen utan onödiga konflikter. Den kräver noggrann bedömning av andras avsikter och noggrann matchning av medel och mål. Misslyckanden – felberäknade interventioner, försummade allianser eller eskalerande handelstvister – medför höga kostnader. Kontinuerligt diplomatiskt engagemang förblir det vanliga instrumentet i utrikespolitiken även när militära alternativ finns i bakgrunden.

• Regeringens strategi gentemot andra nationer
• Täcker säkerhet, ekonomi och diplomati
• Leds av den verkställande makten med lagstiftande kontroll
• Balanserar intressen, värderingar och förmågor