Lys med en laserstråle genom en smal springa så sprids ljuset ut. Den färdas inte i en rak linje som en stråle. Den böjs runt springans kanter och bildar ett mönster av ljusa och mörka band på en skärm. Det är diffraktion, spridningen av vågor runt hinder eller genom öppningar. Det händer med alla vågor, inklusive ljud- och vattenvågor. Det blir märkbart när öppningens storlek är jämförbar med vågens våglängd.

Diffraktion är anledningen till att man kan höra någon prata runt ett hörn. Ljudvågor har våglängder på ungefär en meter och de böjer sig runt hinder av den storleken. Ljusvågor har våglängder på cirka 500 nanometer, så diffraktion är bara märkbar genom mycket små öppningar. Diffraktion begränsar upplösningen hos mikroskop och teleskop. Det är också grunden för diffraktionsgitter, som delar upp ljus i dess beståndsdelar. Röntgenkristallografi använder diffraktion för att bestämma strukturen hos kristaller, inklusive proteiner och DNA. Det berömda fotot Foto 51, som hjälpte till att avslöja DNA:ts dubbelhelixstruktur, var en röntgendiffraktionsbild.

Diffraktionsfakta

• Definition. Spridning av vågor runt hinder.
• Tillstånd. Märks när öppningsstorleken är nära våglängden.
• Ljud. Böjer sig runt hörn på grund av långa våglängder.
• Light. Böjer sig genom mycket små öppningar.
• Tillämpningar. Diffraktionsgitter, röntgenkristallografi.

Diffraktion är inte detsamma som refraktion. Diffraktion är böjning runt hinder. Refraktion är böjning när ljus passerar mellan medier.