Det goda är vad vi strävar efter. Aristoteles inledde den nikomachiska etiken med observationen att varje handling och strävan syftar mot något gott. Hälsa är medicinens goda. Seger är strategins goda. Men vad är det högsta goda, det vi vill ha för dess egen skull och inte för något annat? Aristoteles kallade det eudaimonia, ofta översatt som blomstring eller lycka. Det är inte en känsla utan ett sätt att leva, väglett av dygd och understödt av yttre goda.

Filosofer har föreslagit olika tolkningar av det goda. Hedonister säger att njutning är det goda. Begärstillfredsställelseteoretiker säger att det goda är att få det man vill ha. Objektivlistteoretiker säger att det goda inkluderar vänskap, kunskap, prestation och estetisk upplevelse, oavsett om man önskar dem eller inte. Kant skilde den goda viljan från det goda som ett objekt för begär. Moore hävdade att det goda är en enkel, odefinierbar egenskap, känd genom intuition. Debatten mellan monister, som tror att alla goda varor reduceras till ett, och pluralister, som tror att det finns många oreducerbara goda varor, förblir öppen. Det goda är inte detsamma som det rätta. Det rätta handlar om vad vi borde göra. Det goda handlar om vad som är värt att sträva efter.

Berättelser om det goda

• Hedonism. Njutning är det goda.
• Önsketillfredsställelse. Att få det man vill ha är det goda.
• Mållista. Vissa saker är bra oavsett önskan.
• Eudaimonia. Blomstrar genom dygd och aktivitet.

Det goda är både en filosofisk fråga och en personlig. Vad är värt att vilja ha? Svaret formar hur du lever.