Cirkulärt resonemang är en felslutning där slutsatsen antas i premissen. Argumentet går i en cirkel. Det stöder sig självt. Det ger inga oberoende bevis. Slutsatsen används för att bevisa premissen, och premissen används för att bevisa slutsatsen. Ingenting är bevisat.

Det klassiska exemplet: Jag är pålitlig eftersom jag alltid säger sanningen. Premissen "Jag säger alltid sanningen" antar slutsatsen att jag är pålitlig. Argumentet är cirkulärt. Ett annat exempel: Detta påstående är sant eftersom det inte är falskt. Premissen antar slutsatsen. Argumentet är tomt.

Exempel på cirkulärt resonemang

• Paranormala händelser är verkliga eftersom många människor har upplevt dem.
• Bibeln är sann eftersom den är Guds ord.
• Han är en bra ledare eftersom han leder bra.
• Denna politik är rätt eftersom den är korrekt.
• Jag vet att det är sant för att jag tror det.

Cirkulärt resonemang är en sluten slinga. Det kan inte motbevisas eftersom det inte interagerar med externa bevis. Det är slutet. Argumentet känns övertygande för den person som framför det. De tror på premissen. De tror på slutsatsen. De ser inte cirkeln. Boten är att fråga: vilka bevis stöder premissen oberoende av slutsatsen? Om premissen bara är slutsatsen omformulerad är argumentet cirkulärt. Cirkulärt resonemang är vanligt inom politik, religion och personliga relationer. Det är ett sätt att undvika bevis. Det skyddar övertygelser från att ifrågasättas. Det är ett slutet system. Det kan inte falsifieras. Det är dess svaghet. Ett argument som inte kan falsifieras kan inte bevisas. Det bara är det. Cirkulärt resonemang är en cirkel. Det leder ingenstans.