Ett crescendo är en gradvis ökning av ljudstyrkan. Markeringen visas i partituret som en hårnålsöppning till höger eller som själva ordet. Utövarna svarar genom att lägga till mer luft, stråktryck eller klubbkraft över det angivna intervallet.

Crescendon skapar riktning och spänning. Ett långt crescendo kan bygga upp spänning över en hel fras eller ett avsnitt; ett kort kan betona en enskild gest. Den motsatta markeringen, diminuendo eller decrescendo, ger den motsatta effekten. Tillsammans ger de musiken dess dynamiska form.

Att kontrollera ett mjukt crescendo kräver teknisk kontroll så att ljudet växer utan plötsliga hopp eller förlust av tonkvalitet. Ensembler måste koordinera ökningen noggrant så att ingen sektion tar om de andra. Kompositörer använder crescendon för att framhäva strukturella ankomster eller för att intensifiera känslomässiga uttryck.

Att lyssna efter välformade crescendon är ett av nöjena med uppmärksamt framförande.