Prosa är skrivet eller talat språk i sin vanliga kontinuerliga form, utan versernas metriska struktur. De flesta romaner, essäer, rapporter och vardagligt tal är prosa.

Prosa kan vara enkel eller välformad, transparent eller utsmyckad. Den organiserar idéer i meningar och stycken snarare än i rader och strofer. Rytm spelar fortfarande roll – bra prosa har kadens – men rytmen styrs inte av ett regelbundet metriskt mönster. Skillnaden från poesi är praktisk snarare än absolut; en del prosa är mer "poetisk" än en del vers, och fri vers kan närma sig prosans tillstånd.

Författare väljer prosa när de behöver flexibiliteten hos obegränsad syntax och kapaciteten för utökade argument, beskrivningar eller narrativ. Prosaformen dominerar modern berättande och facklitteratur eftersom den tillgodoser komplexiteten och längden hos samtida ämnen utan de formella begränsningarna hos traditionell versmått.

Språk skrivet i meningar och stycken snarare än i avmätta rader är prosa.