Människa kontra natur är en typ av yttre konflikt där en karaktär kämpar mot naturkrafter – väder, vildmark, djur eller sjukdom. Den icke-mänskliga världen blir antagonisten.

Berättelser om överlevnad till sjöss, om att korsa öknar, om att uthärda stormar eller farsoter tillhör denna typ. Konflikten prövar uthållighet, uppfinningsrikedom och gränserna för mänsklig kontroll. Naturen är vanligtvis likgiltig snarare än illvillig, vilket kan få kampen att kännas både episk och existentiell. Lösningen kan vara överlevnad, död eller en hårt vunnen anpassning till naturens gränser.

Människa kontra natur har ofta tematisk tyngd kring mänsklighetens plats i det större samhället. Det kan hylla motståndskraft eller avslöja hybris. I en tid av miljökris har konflikten fått en ny brådska, ibland skuggad över människan kontra konsekvenserna av mänskliga handlingar på naturen. Kärnan förblir en protagonist mätt mot krafter som inte förhandlar.

När det största hindret är den fysiska världen själv, är konflikten människan mot naturen.