Handel är den äldsta formen av ekonomiskt samarbete. En bonde byter spannmål mot en smeds verktyg. Ett land exporterar bilar och importerar olja. I grund och botten är handel frivilligt utbyte, och båda sidor förväntar sig att vinna, annars skulle de inte komma överens. Den enkla insikten, formaliserad av David Ricardo i början av 1800-talet, är grunden för påståendet att handel höjer levnadsstandarden.

Ricardo visade att även om ett land är bättre på att producera allt, kan båda dra nytta av att specialisera sig på det de gör relativt bäst. En advokat som skriver snabbare än sin assistent bör fortfarande anlita assistenten, eftersom hennes tid är bättre använd på juridiskt arbete. Principen om komparativa fördelar gäller även för nationer. Den förklarar varför handeln blomstrar även mellan länder med mycket olika produktivitetsnivåer.

Handel är inte smärtfri. Arbetare i branscher som möter importkonkurrens förlorar sina jobb, och anpassningen kan ta år. Samhällen som byggs runt en enda fabrik eller kvarn kan försvinna när den stänger. Dessa kostnader är verkliga, och ekonomer som avfärdar dem försvagar sin egen argumentation. Vinsterna från handeln är stora, men de är spridda brett och tunt, medan förlusterna är koncentrerade och synliga. Den asymmetrin gör handeln politiskt ansträngd.

Handelskoncept

• Export och import
• Jämförande fördel
• Handelsbalans
• Tullar och kvoter
• Frihandelsavtal