Översvämningsbevattning är precis vad det låter som: vatten släpps ut över ett fält och får sprida sig och suga in. Jordbrukare i Mesopotamien, Egypten och Kina använde tekniken för tusentals år sedan, och den är fortfarande vanlig i risfält och fruktträdgårdar idag.

Det finns flera versioner. Vid översvämning av avrinningsområden omges plana åkrar av låga jordryggar och fylls som grunda dammar. Översvämning av fåror leder vatten nerför smala kanaler mellan grödornas rader. Vild översvämning låter vattnet spridas vart det än vill, vilket är billigt men ojämnt.

Avvägningar

• Låg utrustningskostnad och enkel drift
• Stora förluster på grund av avdunstning och djupperkolering
• Risk för vattenmättnad och saltuppbyggnad i torra klimat
• Lämplig för platt mark och törstiga grödor som ris

Där vatten är knappt har dropp- och sprinklersystem till stor del ersatt översvämningsmetoder. Men i regioner med rikligt med ytvatten och plan mark är översvämning fortfarande praktiskt, särskilt i kombination med markutjämning och återhämtning av bakvatten.