En överträdelse är ett överskridande av en gräns som inte borde ha överskridits. I religiöst språkbruk sätts gränsen genom gudomlig befallning; handlingen är därför inte bara ett misstag utan ett brott mot en relation.

Biblisk hebreiska använder flera ord för idén – synd, orättfärdighet, uppror – vart och ett med sin egen nyans. Överträdelse bär ofta innebörden av att avsiktligt överträda. De första människorna äter den förbjudna frukten; Israel bryter förbundet; individen väljer vad Gud har förbjudit. Konsekvensen är splittring: mellan personen och Gud, mellan personen och andra, och inom personen. Skuld, skam och behovet av återupprättelse följer.

I kristen teologi är varje överträdelse ytterst emot Gud, även när den omedelbara skadan är horisontell. Lagen tydliggör gränsen; samvetet och Anden bekräftar den. Förlåtelse är möjlig, men den är inte automatisk. Bekännelse och omvändelse är den utsedda vägen tillbaka över gränsen i rätt riktning.

Ordet fungerar fortfarande även utanför explicit religiösa sammanhang. Att kalla en handling för en överträdelse är att påstå att vissa gränser spelar roll och att det skadar mer att överträda dem än reglerna i sig.