Efter en livshotande händelse fortsätter en person att återuppleva traumat genom påträngande minnen, mardrömmar och flashbacks, samtidigt som personen undviker påminnelser och förblir hyperalert. Posttraumatiskt stressyndrom, eller PTSD, är den konstellationen av ihållande symtom.

Inte alla som utsatts för trauma utvecklar PTSD; risken beror på händelsens natur, tidigare sårbarhet, peritraumatiska reaktioner och stöd efter händelsen. Symtomen grupperas i intrång, undvikande, negativa förändringar i kognition och humör, samt förändringar i upphetsning och reaktivitet. Störningen kan uppstå efter strid, överfall, katastrofer eller olyckor.

Traumafokuserade kognitiva beteendeterapier, inklusive långvarig exponering och kognitiv processterapi, har stark evidens. EMDR används också flitigt. Medicinering kan åtgärda specifika symtom. Tidig intervention och socialt stöd förbättrar prognosen. PTSD visar hur en enda händelse kan omorganisera minne, uppmärksamhet och känslan av trygghet i flera år efteråt.

Återhämtning innebär att återta nuet från det förflutnas upprepade intrång.