Retinal disparitet är den lilla skillnaden mellan bilderna som projiceras på de två näthinnorna. Eftersom ögonen är horisontellt separerade får vart och ett en något annorlunda bild av världen; det visuella systemet använder den skillnaden som en kikare för djup.

Närliggande objekt producerar större skillnader än avlägsna. Nervceller i synbarken är inställda på specifika skillnader och signalerar motsvarande djup. Signalen är särskilt exakt inom några meter och blir mindre informativ på större avstånd, där monokulära signaler tar över. Stereoskop, 3D-filmer och VR-skärmar utnyttjar skillnader i näthinnan genom att presentera något olika bilder för varje öga.

Personer som saknar binokulär syn från tidig barndom utvecklar ofta låg stereoskärpa och förlitar sig mer på information från en öga. Tillfällig störning av disparitet, som med vissa optiska apparater, kan försämra djupbedömningen. Retinal disparitet är den geometriska grunden för stereoskopisk djupuppfattning.

Den lilla skillnaden mellan de två ögonens synvinklar är det som gör att hjärnan kan beräkna exakt närdjup.