Perceptuell konstans är tendensen att uppfatta välbekanta objekt som oföränderliga även när näthinnebilden ändras. Storlek, form, ljusstyrka och färg förblir relativt stabila oavsett variationer i avstånd, betraktningsvinkel och belysning.

En dörr ses som rektangulär oavsett om den är stängd eller halvöppen. En person som går därifrån verkar inte krympa. En vit skjorta ser fortfarande vit ut i inomhusbelysning. Det visuella systemet uppnår dessa konstanter genom att använda kontextuell information – avståndssignaler, omgivande ytor och antaganden om den yttre världen – för att återställa objektens stabila egenskaper från den förändrade proximala stimulansen.

Konstans är inte perfekt. Extrema förhållanden kan bryta den, och vissa illusioner utnyttjar samma mekanismer som normalt producerar stabilitet. Ändå är konstans under vanliga omständigheter anmärkningsvärt effektivt och tillåter igenkänning och handling att fortsätta utan kontinuerlig omkalibrering.

Världen ser stabil ut eftersom uppfattningen verkar för att hålla den så.