Ikoniskt minne är det korta sensoriska lagret för visuell information. En visuell scen lämnar ett bleknande spår som varar i en bråkdels sekund efter att stimulusen har försvunnit.

George Sperlings experiment med partiell rapportering visade att kapaciteten hos detta minne är större än vad människor kan rapportera. När ett rutnät med bokstäver blinkade kort kunde deltagarna bara rapportera ett fåtal; men när de omedelbart ombads rapportera en enda rad kunde de rapportera de flesta bokstäverna i den raden. Signalen var tvungen att anlända inom några hundra millisekunder; därefter hade ikonen bleknat. Fyndet visade att en rik visuell representation existerar kortvarigt och sedan försvinner om inte uppmärksamheten flyttar utvalda objekt till ett mer hållbart minne.

Ikoniskt minne gör det möjligt för det visuella systemet att integrera information över ögonrörelser och uppleva världen som kontinuerlig snarare än som en serie diskreta ögonblicksbilder. Dess varaktighet är mycket kortare än ekoiskt minne och matchar de olika tidsmässiga kraven för syn och hörsel.

Den kvarvarande bilden efter en blixt är en välbekant påminnelse om ikoniska minnen i arbete.