Hållbarhet innebär att tillgodose nuvarande behov utan att äventyra kommande generationers förmåga att tillgodose sina. Definitionen kommer från Brundtlandrapporten från 1987. Den är enkel att formulera men svår att uppnå. Det kräver en balans mellan ekonomisk tillväxt, miljöskydd och social rättvisa.

Konceptet har tre pelare: miljömässiga, sociala och ekonomiska. Ett hållbart system kan inte förorena sig till välstånd eller utnyttja sina arbetare. Det måste regenerera resurser, stödja samhällen och förbli ekonomiskt bärkraftigt. Dessa mål står ofta i konflikt. En fabrik som minskar utsläppen kan öka kostnaderna och förlora jobb. En stad som begränsar utbredning kan höja bostadspriserna. Avvägningar är oundvikliga.

Hållbarhet är nu en prioritet för både företag och politik. Företag rapporterar om miljömässiga, sociala och styrningsmässiga mätvärden. Städer planerar för motståndskraft och koldioxidneutralitet. Investerare granskar hållbara fonder. Kritiker varnar för greenwashing och tomma löften. Verkliga framsteg kräver mätbara mål, transparent rapportering och ansvarsskyldighet. Ordet används för ofta. Behovet är verkligt.

Tre pelare

• Miljö
• Social
• Ekonomisk
• Jämlikhet mellan generationer
• Systemtänkande