Enjambment är fortsättningen av en mening eller bisats bortom slutet av en versrad utan paus. Tanken fortsätter till nästa rad.

När en rad slutar med "the" eller "and" eller mitt i en fras, dras läsaren framåt. Funktionen skapar momentum, spänning eller överraskning när de kompletterande orden anländer. Den gör det också möjligt för poeten att spela den grammatiska enheten mot den metriska enheten, vilket skapar spänning mellan de två. Shakespeare, Milton och många moderna poeter förlitar sig starkt på enjambment för att hålla blankversen flexibel och talliknande.

Motsatsen är en rad med slutpunkt, där interpunktion och betydelse nära varandra i radens slut. De flesta dikter blandar de två. Skicklig enjambering får läsaren att känna det pågående tankflödet samtidigt som den registrerar radernas rytm. När den används för mycket utan variation kan den sudda ut versen till prosa; när den placeras med omsorg blir den ett kraftfullt uttrycksverktyg.

En rad som vägrar att avsluta sin verksamhet innan nästa börjar använder enjambment.