Anagnorisis är det ögonblick i ett drama eller en berättelse då en karaktär gör en avgörande upptäckt – ofta om identitet, relation eller en situations sanna natur. Aristoteles behandlade det som ett centralt element i en komplex tragedi.

I Oedipus Rex kommer igenkännandet när Oidipus äntligen förstår att han själv är mördaren han har sökt efter och att hans fru är hans mor. Upptäckten vänder på hans förståelse av allt som har hänt före och driver handlingen mot katastrof. Liknande ögonblick dyker upp i komedi och modern fiktion, även om konsekvenserna kan vara mindre ödesdigra. Igenkännandet kan vara gradvis eller plötsligt; det som spelar roll är att det förändrar karaktärens relation till berättelsens värld.

Anagnorisis paras ofta ihop med peripeteia, ödets omvändning. Tillsammans skapar de den känslomässiga vändpunkten i många intriger. Mekaniken förblir effektiv eftersom publiken delar karaktärens övergång från okunnighet till kunskap och känner tyngden av vad den kunskapen kostar.

När fjällen faller från en karaktärs ögon och sanningen står uppe, har berättelsen nått sin anagnorisis.