Kväve utgör ungefär 78 procent av luften, men de flesta organismer kan inte använda det direkt. Kvävecykeln flyttar detta element genom atmosfären, jorden, vattnet och levande varelser och omvandlar det till former som växter och djur kan använda. Bakterier gör det mesta av arbetet. Kvävefixerande bakterier, som lever fritt i jorden eller i knölar på baljväxternas rötter, omvandlar atmosfäriskt kväve till ammoniak. Andra bakterier omvandlar ammoniak till nitrater, som växter absorberar. Djur får kväve genom att äta växter eller andra djur. När organismer dör bryter nedbrytarna ner deras vävnader och släpper ut kväve tillbaka till jorden.

Mänsklig aktivitet har fördubblat mängden kväve som kommer ut i miljön. Produktion av gödselmedel och förbränning av fossila bränslen frigör reaktiva kväveföreningar. Dessa kan läcka ut i vattendrag och orsaka algblomning och döda zoner. De kan också bilda lustgas, en potent växthusgas. Att hantera kvävecykeln är en av de svårare miljöutmaningarna eftersom kväve är avgörande för livsmedelsproduktionen. Målet är inte att eliminera det utan att använda det mer effektivt.

Viktiga steg

• Fixering: kvävgas omvandlas till ammoniak.
• Nitrifikation: ammoniak omvandlas till nitrater.
• Assimilering: växter och djur tar upp kväve.
• Denitrifikation: nitrater omvandlas tillbaka till kvävgas.

Kvävecykeln är osynlig men viktig. Varje protein i din kropp innehåller kväve som har passerat genom denna cykel många gånger.