Kol rör sig ständigt mellan atmosfären, haven, land och levande varelser. Den rörelsen kallas kolcykeln. Växter drar koldioxid från luften genom fotosyntes och binder den till sockerarter och vävnader. Djur äter växterna och frigör kol genom andning. När organismer dör bryts de ner av nedbrytarna, vilket återför kol till jorden och luften. Haven absorberar stora mängder koldioxid, och marina organismer bygger skal och skelett av det. Under miljontals år begravs en del kol och komprimeras till kol, olja och gas.

Mänsklig aktivitet har stört cykeln. Förbränning av fossila bränslen frigör kol som lagrats under jord i hundratals miljoner år. Avskogning tar bort träd som annars skulle absorbera koldioxid. Resultatet är en nettoökning av atmosfäriskt kol, vilket fångar värme och driver klimatförändringar. Havet absorberar ungefär en fjärdedel av mänskliga utsläpp, vilket gör havsvattnet surare och skadar koraller och skaldjur.

Stora kolreservoarer

• Atmosfär: koldioxid och metan.
• Hav: löst kol och marint liv.
• Mark: jordmån, skogar och torv.
• Fossila bränslen: kol, olja och gas.

Kolcykeln är inte en sluten slinga. Det är en uppsättning flöden som kan vara obalanserade. Under större delen av mänsklighetens historia har balansen hållit sig. Sedan den industriella revolutionen har den inte gjort det.