Vid stekning tillagas mat i het olja eller fett. Oljan värms upp i en stekpanna. Maten tillsätts. Ytan bryns. Insidan tillagas. Resultatet blir en krispig, smakrik yta och en saftig, mör insida. Stekning finns i flera former. Vid grund stekning används ett tunt lager olja. Vid fritering sänks maten ner helt i vatten. Vid sautéering används en liten mängd olja och hög värme. Vid wok används en wok och konstant rörelse. Vid stekpanna används en måttlig mängd olja och måttlig värme. Var och en har sin egen teknik och sitt eget resultat. Stekningen är metoden. Oljan är mediet. Kokaren är operatören. Pannan är verktyget.

Fritering fungerar på grund av värmeöverföring. Oljan leder värme till maten. Oljan är varmare än kokande vatten. Den kan nå 190 grader Celsius eller mer. Värmen torkar ut ytan. Ytan blir brun. Maillard-reaktionen skapar smak. Ångan inuti maten trycks utåt. Oljan hålls ute. Maten är krispig. Maten är inte fet. Temperaturen är nyckeln. Om oljan är för kall absorberar maten olja. Om oljan är för varm bränns maten. Kocken måste kontrollera värmen. Kocken måste övervaka oljan. Kocken måste justera. Friteringen är testet. Friteringen är skickligheten.

Stekning har flera nycklar. Oljan måste vara ren. Gammal olja ger bismaker. Maten måste vara torr. Vatten får oljan att stänka. Maten måste ha rumstemperatur. Kall mat sänker oljetemperaturen. Maten får inte vara trång. Trång sänker oljetemperaturen. Maten måste hällas av. Överflödig olja måste avlägsnas. Maten måste kryddas. Salt måste tillsättas omedelbart. Resultatet är en krispig, gyllenbrun och läcker bit mat. Stekningen är belöningen. Oljan är verktyget. Kocken är mästaren. Stekningen är mästerverket. Stekningen är stekningen. Stekningen är kokningen. Kocken är stekningen. Stekningen är maten. Maten är måltiden. Måltiden är belöningen. Belöningen är stekningen. Stekningen är densamma.