En närbild ramar in ett motiv tätt. Den kan visa ett ansikte, en hand, ett föremål eller en detalj. Den fyller skärmen med något litet, vilket gör den stor. Närbilden är ett av de kraftfullaste verktygen inom film. Den skapar intimitet, spänning och betoning. Den talar om för publiken vad den ska titta på och vad den ska känna.

Närbilder finns i flera storlekar. En mellanstor närbild ramar in huvudet och axlarna. En närbild ramar in ansiktet. En extrem närbild ramar in ett enskilt öga, en mun eller ett litet föremål. Varje har en annan effekt. En mellanstor närbild är konverserande. En närbild är känslosam. En extrem närbild är intensiv eller abstrakt. Valet beror på ögonblicket och berättelsen.

Närbilden handlar inte bara om storlek. Det handlar om sammanhang. En närbild på ett ansikte i en folkmassa känns annorlunda än en närbild på samma ansikte ensamt i ett rum. En närbild på ett vapen känns annorlunda än en närbild på en blomma. Bilden isolerar motivet från omgivningen och gör det till centrum för uppmärksamheten. Det är en enkel teknik med oändliga variationer.

Tidiga filmskapare använde sällan närbilder. Publiken tyckte att de var stötande. Nu är de allestädes närvarande. De används i alla genrer, från romantik till skräck. De är en av de mest grundläggande bilderna i filmens språk.