Snäckan är den spiralformade, vätskefyllda strukturen i innerörat som omvandlar ljudvibrationer till neurala signaler. Dess namn kommer från latinet för snäckskal, vilket den liknar.

Ljudenergi som kommer från mellanörat sätter cochleavätskan i rörelse. Rörelsen skapar en vandringsvåg längs basilarmembranet, som löper längs cochleaspiralen. Högfrekventa ljud producerar vibrationstoppar nära basen; lågfrekventa ljud når sin topp nära apexen. Hårceller som sitter på basilarmembranet böjer sig med vågen, öppnar jonkanaler och genererar elektriska signaler som överförs av hörselnerven. Denna platskodning av frekvens är grunden för tonhöjdsuppfattning.

Hörselsnäckan är anmärkningsvärt känslig men ändå ömtålig. Högt ljud, vissa antibiotika och åldrande kan förstöra hårceller, som hos däggdjur inte regenereras. Den resulterande sensorineurala hörselnedsättningen är permanent med nuvarande teknik, även om cochleaimplantat kan kringgå de skadade hårcellerna och stimulera hörselnerven direkt.

Varje ljud vi hör har först analyserats av snäckans mekaniska och neurala maskineri.