Makten att blockera ett beslut som andra har godkänt är ett veto. I lagstiftningsprocesser tillåter det verkställande vetot en president eller guvernör att avvisa ett lagförslag som antagits av lagstiftaren, vanligtvis med förbehåll för att eventuellt åsidosättas av en supermajoritet.

Veton tvingar fram omprövning och kan utkräva eftergifter. Blotta hotet om ett veto formar innehållet i lagstiftningen innan den når den verkställande direktörens skrivbord. Vissa system ger veton för anslag i specifika budgetposter; andra kräver att hela lagförslaget godkänns eller förkastas. Internationella organisationer ger ibland permanenta medlemmar vetorätt, som i FN:s säkerhetsråd.

Vetorätten är en klassisk kontroll i maktdelningssystem. Överanvändning kan skapa konfrontation; underanvändning kan antyda svaghet. Konstitutionsutformare väger vetots stabiliserande fördelar mot risken för att minoriteter hindrar nödvändiga åtgärder.

En enda undanhållen underskrift kan stoppa ett lagförslag som överlevt alla tidigare lagstiftningshinder.