Legato innebär att spela eller sjunga toner på ett jämnt och sammanhängande sätt så att en tonhöjd flyter över i nästa utan märkbart avbrott. Motsatsen är staccato, där tonerna förkortas och separeras.

På stråkinstrument uppnås legato genom att bibehålla kontinuerlig stråkkontakt medan man byter ton. Blåsare kopplar ihop toner med stadig luft och minimalt tungande. Pianister överlappar släppandet av en tonart med anslaget av nästa. Sångare använder konsekvent andningsstöd och noggranna vokalövergångar.

Kompositörer markerar legato med en sluddrig note över de berörda tonerna. Markeringen indikerar både ett tekniskt tillvägagångssätt och ett uttrycksfullt ideal av sömlös linje. Att uppnå äkta legato kräver kontroll så att sambandet inte blir suddig eller ojämnt i volym.

• Smidig, sammanhängande spelstil
• Motsatsen till staccato
• Markerad med en slur i notationen
• Kräver kontinuerlig ton mellan noterna