Källminnesförlust är oförmågan att komma ihåg var, när eller hur information förvärvades, trots att själva informationen behålls. Innehållet är tillgängligt; ursprunget är förlorat.

En person kan känna till ett faktum men ändå felaktigt tillskriva det till en tidning snarare än till en konversation, eller tro att en inbillad händelse faktiskt inträffade. Källminnesförlust bidrar till falska minnen och till sömneffekten, där ett meddelande från en källa med låg trovärdighet blir mer övertygande med tiden allt eftersom källan glöms bort. Äldre vuxna är särskilt benägna att förväxla källor.

Fenomenet visar att minne för innehåll och minne för kontext stöds av delvis separata processer. Hippocampus och prefrontala regioner är involverade i att binda och senare hämta källinformation. När den bindningen misslyckas, flyter faktumet fritt från sitt ursprung och kan sättas ihop felaktigt.

Att veta något utan att veta hur man vet det är det vardagliga ansiktet av källminnesförlust.