Information som avsiktligt sprids för att forma allmänhetens uppfattning till förmån för en sak eller emot en motståndare är propaganda. Den betonar selektivt gynnsamma fakta, utelämnar obekväma och vädjar ofta till känslor mer än till balanserade argument.

Stater, partier och rörelser använder alla propaganda. Teknikerna inkluderar upprepning, förenkling, demonisering av fiender och skapandet av stärkande myter. Massmedia och, på senare tid, sociala plattformar förstärker räckvidden. Gränsen mellan legitim övertalning och propaganda är omtvistad; en persons offentliga informationskampanj är en annans manipulation.

Krigspropaganda är särskilt intensiv eftersom insatserna är höga och informationen kontrolleras. I fredstid begränsar konkurrerande budskap dominansen av en enskild berättelse i öppna samhällen. Mediekunskap och oberoende journalistik är de främsta försvaren mot manipulativ kommunikation. Att erkänna propaganda kräver inte att man förkastar allt opinionsbildning; det kräver att man lägger märke till när komplexitet och motbevis systematiskt undertrycks.

• Medveten kommunikation för att främja en politisk åsikt
• Använder selektivitet, känslor och repetition
• Anställda av stater och icke-statliga aktörer
• Motverkas av oberoende informationskällor