Vissa scener har mer kontrast än vad en kamera kan fånga. En ljus himmel och en mörk förgrund. Ett fönster och en dunkel interiör. HDR, eller HDR (High Dynamic Range), löser problemet genom att kombinera flera exponeringar till en enda bild. En exponering fångar högdagrarna. En annan fångar skuggorna. En tredje fångar mellantonerna. Programvaran sammanfogar dem och behåller de bästa detaljerna från var och en. Resultatet är en bild med detaljer över ett bredare spektrum av toner än vad någon enskild exponering skulle kunna hålla.

HDR är inte en enskild teknik. Den kan vara subtil och skapa en naturlig bild med mer detaljer i skuggor och högdagrar. Eller så kan den vara extrem och skapa ett surrealistiskt, överbearbetat utseende som vissa fotografer älskar och andra hatar. Tonmappningssteget styr det slutliga utseendet. Vissa kameror har inbyggda HDR-lägen som automatiserar processen. Andra kräver gaffling och extern programvara. HDR är användbart för fastighets-, landskaps- och arkitekturfotografering, där det dynamiska omfånget ofta är extremt. Det är mindre användbart för porträtt, där hudtoner kan bli onaturliga.

HDR-steg

• Bracket. Ta flera exponeringar med olika slutartider.
• Justera. Korrigera för liten rörelse mellan bildrutor.
• Sammanfoga. Kombinera exponeringar till en enda bild med högt bitdjup.
• Tonmappning. Komprimera det dynamiska omfånget för visning eller utskrift.

HDR är ett verktyg, inte en stil. Används väl är det osynligt. Används dåligt är det uppenbart.