En tunn pinne som hålls i dirigentens högra hand gör taktslaget synligt för en hel orkester eller kör. Den pinnen är taktpinnen. De flesta är gjorda av trä eller lätt komposit med ett kork- eller trähandtag som passar handen.

Stafettpinnen förstärker små handleds- och armrörelser så att musikerna längst bak på scenen kan följa pulsen och de uttrycksfulla gesterna. Vissa dirigenter föredrar att arbeta utan stafettpinne och bara använda händerna; andra finner pinnen oumbärlig för tydlighet i stora krafter eller komplexa rytmer.

Att välja en taktpinne är personligt. Längd, balans och flexibilitet påverkar hur dirigenten upplever musiken och hur tydligt ensemblen läser takten. Under framförandet blir taktpinnen en förlängning av armen, den formar fraser såväl som markerar takt.

Dirigeringselever övar grundläggande mönster tills stafettpinnen rör sig med ekonomi och precision.