Emigration är individers förflyttning ut ur en befolkning eller ett område. Det är en spegelbild av invandring. När människor lämnar ett land är de emigranter från den plats de lämnade och invandrare till den plats de anländer. Samma person kan vara båda, beroende på vilken ände av resan man tittar på. Demografer spårar emigration eftersom det påverkar befolkningsstorlek, arbetskraftsutbud och åldersstrukturen i ett land.

Människor emigrerar av många anledningar. Pushfaktorer driver dem bort: krig, förföljelse, fattigdom, arbetslöshet, torka eller brist på möjligheter. Pullfaktorer lockar dem någon annanstans: jobb, säkerhet, familjeband, bättre skolor eller högre löner. Den mesta migrationen sker mellan grannländer, inte över hav. År 2020 uppskattade FN att cirka 281 miljoner människor bodde utanför sitt födelseland, ungefär 3,6 procent av världens befolkning. Penningöverföringar, de pengar som emigranter skickar hem, överstiger utländskt bistånd i många länder.

Vanliga push- och pull-faktorer

• Ekonomi: jobb, löner, levnadskostnader.
• Politisk: konflikt, förföljelse, instabilitet.
• Miljö: torka, översvämningar, stigande havsnivå.
• Socialt: familjeåterförening, utbildning.

Emigration kan minska trycket på lokala arbetsmarknader, men det kan också tömma ett land på kvalificerade arbetare. Effekten beror på vilka som lämnar och om de återvänder.