En vidvinkelbild visar en bred bild av scenen och omgivningen. Motivet är synligt men litet i bilden, dvärgat av miljön. Bilden fastställer var handlingen utspelar sig och hur motivet relaterar till rummet. Det är ofta den första bilden av en scen, vilket ger publiken en känsla av geografi innan de kommer närmare. Vidvinkelbilden är inte bara en teknisk nödvändighet. Det är ett sätt att se.

Vidvinkelbilder finns i flera storlekar. En helbild ramar in motivet från topp till tå och fyller hela bilden. En långbild placerar motivet på avstånd, med omgivningen dominerande. En extrem långbild gör motivet litet, nästan förlorat i landskapet. Varje variation har en annan effekt. Helbilden visar kroppen. Långbilden visar sammanhanget. Den extrema långbilden visar individens obetydlighet i förhållande till världens vidsträckta form.

Vidvinkelbilder används för många ändamål. De etablerar plats. De visar skala. De skapar isolering. En karaktär ensam i en öken känns liten. En karaktär på en trång gata känner sig anonym. En karaktär på en bergstopp känner sig triumferande. Vidvinkelbilder kan vara vackra eller dystra, beroende på kompositionen och ljuset. Det är ett av de kraftfullaste verktygen inom film. Det ger publiken utrymme att andas och tänka.