En spårningsbild flyttar kameran längs med motivet. Kameran följer motivet när de går, springer eller kör. Kameran kan vara på en vagn, en Steadicam, ett fordon eller en handhållen rigg. Spårningsbilden skapar en känsla av rörelse och fördjupning. Publiken rör sig med karaktären. De bara tittar. De är där.

Spårningsbilder finns i flera former. En dolly shot flyttar kameran på ett spår, smidigt och kontrollerat. En Steadicam-bild flyttar kameran på en stabiliserande rigg, flytande och fritt. En handhållen spårningsbild rör sig med operatören, skakigt och omedelbart. En fordonsspårningsbild använder en bil eller en motorcykel för att följa motivet. Varje form har sin egen effekt. Dolly shot är exakt och filmisk. Steadicam-bilden är uppslukande och graciös. Den handhållna bilden är brådskande och rå. Valet beror på scenen och stämningen.

Spårningsbilder används ofta för att bygga upp spänning. En lång spårningsbild genom en trång korridor skapar en känsla av förväntan. En spårningsbild genom ett slagfält skapar en känsla av kaos. En spårningsbild som följer en karaktär genom en fest skapar en känsla av fördjupning. Spårningsbilden kan vara ett praktexemplar. Copacabana-inspelningen i Goodfellas, öppningsbilden i Touch of Evil och skyttegravsrusningen 1917 är kända exempel. Spårningsbilden är inte bara en kamerarörelse. Det är ett sätt att uppleva filmen.