Två bilder av samma motiv, separerade av ett litet tidsgap. Motivet verkar hoppa framåt. Det är en hoppklippning, en redigeringsteknik som skapar ett desorienterande avbrott i kontinuiteten. Den bryter mot standardreglerna för redigering, som syftar till jämn, kontinuerlig rörelse. Hoppklippningen är abrupt. Den drar uppmärksamhet till redigeringen. Den kan vara stötande eller så kan den vara energigivande.

Jump cuts var pionjärer inom filmen Breathless, där han använde dem för att komprimera tiden och skapa en känsla av rastlöshet. Tekniken sågs initialt som ett misstag. Den blev ett kännetecken för den franska Nouvelle Vague och ett verktyg för moderna filmskapare. Den används i musikvideor, reklamfilmer och vloggar. Den används för att visa tidens gång utan övergång. Den används för att skapa en känsla av fragmentering eller obehag. Den används för att bryta den fjärde väggen och påminna publiken om att de tittar på en film.

Hoppklipp kan vara subtila eller aggressiva. Ett litet hoppklipp, där motivet rör sig något, kan vara nästan osynligt. Ett stort hoppklipp, där motivet rör sig över bilden, är omöjligt att missa. Effekten beror på mellanrummet och innehållet. Ett hoppklipp i en konversation kan visa en karaktärs skiftande känslor. Ett hoppklipp i ett landskap kan visa årstidernas gång. Tekniken är mångsidig. Det är inte bara ett misstag. Det är ett val.