En plasmid är en liten cirkulär DNA-molekyl som replikerar oberoende av bakteriekromosomen. Bakterier använder plasmider för att dela gener, inklusive antibiotikaresistensgener. Forskare använder dem som vektorer för att bära gener in i värdceller. Plasmiden är ett av de viktigaste verktygen inom genteknik.

En typisk laboratorieplasmid har flera egenskaper. Ett replikationsursprung gör att den kan replikera i värden. En selekterbar markör, vanligtvis en antibiotikaresistensgen, gör att celler som tagit upp plasmiden kan identifieras. Ett multipelt kloningsställe ger en plats att infoga den intressanta genen. En promotor driver uttryck av den infogade genen. Vissa plasmider har också taggar för proteinrening eller reportrar för visualisering.

Plasmider används vid kloning, proteinuttryck, genterapi och CRISPR. De kan utformas för att uttrycka en gen i bakterier, jäst, däggdjursceller eller växter. De kan bära flera gener. De kan konstrueras med inducerbara promotorer som slår på eller av uttrycket. Mångsidigheten är anledningen till att plasmider finns i nästan alla molekylärbiologilabb.

Plasmider används också i naturen. De sprider antibiotikaresistens mellan bakterier, vilket är ett stort folkhälsoproblem. Samma mekanism som gör dem användbara i laboratoriet gör dem farliga i kliniken.