En skivbroms stannar en bil genom att klämma på en roterande skiva. Skivan, kallad en rotor, roterar med hjulet. Ett bromsok sitter gränsle över rotorn och håller två bromsbelägg. När föraren trycker på pedalen trycker hydraultrycket på kolvarna i bromsoket, och beläggen klämmer fast mot rotorn. Friktion saktar ner hjulet och bilen stannar.

Skivbromsar har fördelar jämfört med trumbromsar. De avleder värme bättre, så de motstår blekning vid upprepade hårda inbromsningar. De är enklare att serva eftersom beläggen kan bytas utan att hjulnavet behöver tas bort. De justerar sig också själv när beläggen slits. Det är därför de flesta moderna bilar använder skivbromsar på alla fyra hjulen, även om vissa ekonomibilar fortfarande använder trummor bak.

Rotorn kan vara solid eller ventilerad. En ventilerad rotor har interna skenor som drar igenom luft och kyler den snabbare. Högpresterande bilar använder borrade eller slitsade rotorer för att avleda värme och gas. Beläggen spelar också roll. Olika beläggsblandningar balanserar buller, damm, slitage och stoppkraft. Keramiska belägg är tysta och rena men dyra. Halvmetalliska belägg stoppar hårdare men slits snabbare och producerar mer damm.

Skivbromsar användes först på racerbilar på 1950-talet. De spred sig till produktionsbilar på 1960-talet och blev standard på 1980-talet. De är en av de viktigaste säkerhetsutvecklingarna i bilhistorien.