Penningpolitik är vad centralbanker gör för att hantera pengar och kredit. De justerar räntor, köper eller säljer statsobligationer och fastställer reservkrav. Målet är vanligtvis att hålla inflationen låg och stabil samtidigt som sysselsättningen stöds.

Det viktigaste verktyget är styrräntan. Lägre räntor gör det billigare att låna, vilket uppmuntrar utgifter och investeringar. Högre räntor gör motsatsen och kyler ner en överhettad ekonomi. Under allvarliga kriser kan centralbanker använda kvantitativa lättnader, det vill säga köpa tillgångar för att injicera pengar direkt i det finansiella systemet.

Penningpolitiken fungerar med en viss fördröjning. En ränteförändring idag kan ta ett år eller mer för att påverka inflation och jobb. Centralbanker försöker göra prognoser, men prognoserna är ofullkomliga. De möter också press från politiker som vill ha lägre räntor före val. Oberoende hjälper till att isolera dem, även om det aldrig är absolut.

Viktiga verktyg

• Policyränta
• Öppna marknadsoperationer
• Reservkrav
• Kvantitativa lättnader
• Framåtriktad vägledning