Stanford-Binet är den amerikanska versionen av intelligenstestet som ursprungligen utvecklades av Alfred Binet och Théodore Simon i Frankrike. Lewis Terman vid Stanford University anpassade och utökade det och introducerade intelligenskvotkonceptet för en bredare publik.

De tidiga versionerna använde förhållandet mellan mental ålder och kronologisk ålder. Senare utgåvor antog avvikande IQ-poäng baserade på jämförelse med jämnåriga, vilket anpassade skalan till modern psykometrisk praxis. Testet mäter en rad kognitiva förmågor – verbalt resonemang, kvantitativt resonemang, abstrakt visuellt resonemang och korttidsminne – och ger både en sammansatt poäng och delskalor.

Stanford-Binet har reviderats upprepade gånger för att uppdatera normer, förbättra rättvisan och utöka åldersintervallet. Det är fortfarande ett av de mest noggrant konstruerade och grundligt undersökta individuella intelligenstesterna som används i kliniska, utbildnings- och forskningsmiljöer. Dess historia illustrerar utvecklingen av intelligenstestning från ett praktiskt verktyg för att identifiera barn som behövde hjälp till ett sofistikerat psykometriskt instrument.

Skalan som förde Binets metod in i amerikansk psykologi bär fortfarande namnen Stanford och Binet.