Fovea är den lilla centrala gropen i näthinnan där synskärpan är som högst. Den är fullpackad med tappar och i stort sett fri från stavar, blodkärl och andra celler som skulle sprida ljus.

När du tittar direkt på ett objekt, riktar du fovean mot det. Den täta packningen av tappar, var och en med en relativt privat väg till hjärnan, möjliggör upplösning av fina detaljer – att läsa finstilt, känna igen ansikten, trä en nål. Utanför fovean minskar skärpan snabbt; periferin är bättre på att upptäcka rörelse och svagt ljus än på att upplösa detaljer.

Fovean täcker bara ungefär en eller två graders synvinkel – ungefär bredden på en tumnagel på armlängds avstånd. Ögonrörelser för kontinuerligt nya delar av scenen till denna högupplösta zon. Utan dessa rörelser skulle den detaljerade världen krympa till en liten central fläck.

Klar central syn är foveans gåva. Allt skarpt som du ser syns där.