Bulimia nervosa är en ätstörning som kännetecknas av återkommande episoder av hetsätning följt av kompensatoriska beteenden som syftar till att förhindra viktuppgång. Hetsätningarna innebär att man äter stora mängder mat på kort tid med en känsla av kontrollförlust; de kompensatoriska handlingarna inkluderar vanligtvis självframkallade kräkningar, missbruk av laxermedel eller diuretika, fasta eller överdriven motion.

Till skillnad från anorexi är personer med bulimi ofta normalviktiga eller överviktiga, så sjukdomen kan förbli dold längre. Medicinska risker inkluderar elektrolytobalanser som kan påverka hjärtat, tanderosion från upprepade kräkningar och mag-tarmskador. Psykologiska drag inkluderar ofta kroppsmissnöje, humörsinstabilitet och en hård självvärdering som är alltför beroende av kroppsform och vikt.

Sjukdomen debuterar vanligtvis i sen tonår eller tidig vuxen ålder. Behandling med starkast evidens är kognitiv beteendeterapi specifikt anpassad för bulimi; vissa antidepressiva läkemedel kan också minska frekvensen av hetsätning. Återhämtning är möjlig, men förloppet kan vara kroniskt utan intervention.

Bulimi drivs av en cykel av begränsning, hetsätning och kompensation som blir självförstärkande. Att bryta den cykeln är den centrala uppgiften i behandlingen.