Rikta en kamera mot natthimlen och låt slutaren vara öppen. Sensorn samlar in fotoner som har färdats i tusentals år. Astrofotografering är att fotografera himlakroppar: stjärnor, planeter, månen, nebulosor och galaxer. Det sträcker sig från enkla stjärnspår tagna med en telefon till djuphimlens bilder som kräver spårningsfästen, kylda sensorer och timmar av exponering.

Utmaningarna skiljer sig från fotografering i dagsljus. Jorden roterar, så stjärnor rör sig över bilden. Exponeringar längre än några sekunder producerar släpeffekt om du inte använder en spårningsfattning som roterar i samma hastighet. Ljusföroreningar tvättar bort svaga objekt, så mörk himmel spelar roll. Brus från sensorn konkurrerar med svaga signaler, så astrofotografer tar många bilder och staplar dem i programvara för att förbättra signal-brusförhållandet. Kalibreringsbilder, kallade mörker, flats och bias, korrigerar för sensorartefakter.

Gemensamma mål

• Stjärnspår. Långa exponeringar eller staplade korta exponeringar som visar jordens rotation.
• Vintergatan. Vidvinkelbilder av vår galax kärna.
• Djup himmel. Nebulosor, galaxer och stjärnhopar.
• Planetary. Video med hög förstoring av månen och planeterna.

Den bästa astrofotograferingen görs ofta på kalla, avlägsna platser. Belöningen är en bild av universum som det blotta ögat inte kan se.