Du har en kropp och ett sinne. Kroppen är fysisk: den har vikt, plats och delar. Sinnet har inte det. Det tänker, känner och bestämmer. Hur relaterar de? Dualism är uppfattningen att sinne och kropp är olika typer av saker. René Descartes gav den klassiska formuleringen. Kroppen är en utsträckt substans som upptar utrymme. Sinnet är en tänkande substans, utan utsträckning. De interagerar i tallkottkörteln, föreslog han, även om detaljerna aldrig var övertygande.

Dualism finns i flera former. Substansdualism menar att sinne och kropp är olika substanser. Egenskapsdualism menar att det finns en substans, men mentala egenskaper är oreducerbara till fysiska. Epifenomenalism säger att mentala tillstånd orsakas av fysiska tillstånd men inte har någon kausal kraft i sig. Interaktionism säger att de orsakar varandra. Huvudproblemet för dualismen är att förklara hur ett immateriellt sinne kan påverka en materiell kropp, och vice versa. Om sinnet inte har några fysiska egenskaper, hur driver det neuroner? Kritiker menar att dualismen bryter mot energibevarande och lämnar medvetandet mystiskt. Försvarare svarar att medvetandet är mystiskt ändå, och att fysikalismen har sina egna förklarande luckor.

Versioner av dualism

• Substansdualism. Sinne och kropp är olika substanser.
• Egenskapsdualism. En substans, två typer av egenskaper.
• Interaktionism. Kropp och själ interagerar kausalt.
• Epifenomenalism. Mentala tillstånd är biprodukter av fysiska tillstånd.

Dualism är fortfarande inflytelserik inom medvetandefilosofin, även bland dem som förkastar den. Den ramar in de frågor som fysikalister måste besvara.