När överskott av näringsämnen kommer in i ett vattendrag kan växt- och algtillväxten accelerera utöver naturliga nivåer. Denna näringsberikning kallas eutrofiering. I havet är den mest uttalad i kustzoner som tar emot jordbruksavrinning, avloppsvatten och atmosfärisk kvävedeposition.

Det omedelbara resultatet är ofta tätare växtplanktonblomningar. När det extra organiska materialet sjunker och bryts ner förbrukas syre, vilket ibland leder till hypoxi eller anoxi. Förändringar i artsammansättning, förlust av sjögräs genom skuggning och mer frekventa skadliga algblomningar är ytterligare konsekvenser. De ekologiska och ekonomiska kostnaderna inkluderar fiskdöd, stängda skaldjursängar och försämrade rekreationsvatten.

Att kontrollera övergödning kräver minskad näringstillförsel vid källorna – genom gödselhantering, avloppsrening och skydd av våtmarker som fångar upp näringsämnen. Återhämtning kan ta år till årtionden efter att belastningen har minskat, eftersom sediment fortsätter att frigöra lagrade näringsämnen. Övervakningsprogram spårar klorofyll, syre och näringshalter för att bedöma status och trender.

En en gång klar kustvik kan bli kroniskt grumlig och syreberörd under ihållande övergödning.