En synaps är den specialiserade förbindelsepunkt där en neuron kommunicerar med en annan cell – vanligtvis en annan neuron, men ibland en muskel- eller körtelcell. De flesta synapser i däggdjurshjärnan är kemiska: den presynaptiska terminalen frigör en neurotransmittor i en smal synaptisk klyfta; transmittorn binder till receptorer på det postsynaptiska membranet och förändrar dess excitabilitet.

Elektriska synapser finns också. Vid dessa gap junctions flödar joner direkt från en cell till nästa, vilket möjliggör mycket snabb och ofta dubbelriktad överföring. Kemiska synapser är däremot vanligtvis enkelriktade och kan moduleras i styrka – grunden för mycket inlärning och minne.

En enskild neuron kan bilda tusentals synapser. Det kollektiva mönstret av excitation och hämning som anländer till en cell avgör om den kommer att aktiveras. Synaptisk plasticitet – långsiktig potentiering och depression – gör att erfarenheten kan omforma dessa kopplingar.

• Förbindelsepunkt för intercellulär kommunikation
• Kemisk eller elektrisk
• Plats för frisättning och mottagning av neurotransmittorer
• Förmåga till varaktiga förändringar i styrka

Nästan alla aspekter av neural beräkning är beroende av synapsernas egenskaper.