Harmoni är det samtidiga ljudet av olika tonhöjder och hur dessa kombinationer rör sig från en till en annan. Inom västerländsk musik är det mest välkända harmoniska språket byggt på treklanger och sjunde ackord som skapar mönster av spänning och upplösning.

En melodi kan stå fristående, men harmoni ger den sammanhang och känslomässig riktning. Ackordföljder styr lyssnarens förväntningar. Kompositörer och låtskrivare väljer harmonier för att stödja, färga eller ibland medvetet motsäga den melodiska linjen.

Olika stilar behandlar harmonilära olika. Klassisk harmonilära följer relativt strikta regler för röststyrning. Jazz utökar paletten med utökade och altererade ackord. Vissa traditioner från 1900-talet och icke-västerländska traditioner använder helt andra organiseringsprinciper. Att studera harmonilära tränar örat att höra samband som ligger under musikens yta.

Även enkla sånger får djup när harmonin rör sig med avsikt.