Allegro är en tempomarkering som betyder snabb och livlig. Det kommer från italienskan för gladlynt. I praktiken täcker det ett intervall av hastigheter, ungefär 120 till 168 slag per minut. Det är inte lika snabbt som presto. Det är snabbare än andante. Det är tempot för en rask promenad, ett livligt samtal, en glad dans.

Kompositörer använder allegro för inledande satser, finaler och allt som kräver energi. Mozarts Eine kleine Nachtmusik öppnar med ett allegro. Beethovens femte symfoni öppnar med ett allegro con brio, snabbt och kraftfullt. Den exakta hastigheten är upp till dirigenten. En metronommarkering kan ges, men karaktären är lika viktig som numret.

Tempomarkeringar runt allegro

• Largo: mycket långsam, bred.
• Adagio: långsam, avslappnad.
• Andante: gångtempo.
• Måttlig: måttlig.
• Allegro: snabb, livlig.
• Presto: väldigt snabbt.
• Prestissimo: så snabbt som möjligt.

Allegro är inte bara snabbt. Det är glatt. Stämningen spelar roll. Ett snabbt stycke kan vara aggressivt, som en marsch. Allegro är ljust, optimistiskt, energiskt. Det är glädjens tempo. Det är därför det är så vanligt. Kompositörer vill börja med energi. De vill avsluta med spänning. Allegro gör båda. Det är standardtempoet för snabbt tempo. När en kompositör skriver allegro vet utövaren att leka med anda. Inte stressad. Inte frenetisk. Bara livlig. Den italienska termen fångar något som engelskan inte kan. Snabbt är en hastighet. Allegro är en känsla. Det är därför de italienska termerna finns kvar. De beskriver musiken, inte bara metronomen.