Varje författare lämnar ett distinkt avtryck på sidan. Rösten är den igenkännbara närvaron – kombinationen av stil, ton, perspektiv och personlighet som får en viss författares verk att låta som sig självt. En stark röst känns konsekvent över olika verk men ändå tillräckligt flexibel för att passa olika ämnen och former.

Röst är delvis en fråga om tekniska val: ordförrådsnivå, meningslängd, användning av bildligt språk, grad av formalitet. Det är också en fråga om känslighet – det karakteristiska sättet en författare lägger märke till världen och relaterar till läsaren. Att utveckla en röst innebär ofta att skriva mycket, läsa mycket och gradvis göra sig av med de mest uppenbara influenserna från beundrade förebilder.

Läsare återvänder till sina favoritförfattare delvis för att de vill höra den rösten igen. Redaktörer och lärare talar om att ”hitta sin röst” som en milstolpe i en författares utveckling. Medan metaforen röst antyder tal, är fenomenet lika närvarande i tyst prosa. Det är den hörbara signaturen av ett sinne som arbetar i språket.