Droppar som faller från ett grotttak stänker ner på golvet och avsätter mineraler där. En stalagmit är den uppåtväxande kulle som blir resultatet. Liksom stalaktiter är de flesta kalcit, även om andra mineraler förekommer i vissa grottor.

Stalagmiter tenderar att vara bredare och mer rundade än de smala stalaktiterna ovanför dem. När en stalaktit och en stalagmit möts bildar de en kolonn. Tillväxten är intermittent och beror på tillgången på droppvatten och dess grad av övermättnad.

Eftersom stalagmiter växer från golvet och är svårare att störa, är de gynnade för paleoklimatstudier. Lager inuti dem kan dateras med uranseriemetoder och analyseras för isotopiska och kemiska index för temperatur och nederbörd. En enda väldaterad stalagmit kan ge en kontinuerlig klimatrapport som sträcker sig över tiotusentals år.

• Mineralbildning som stiger upp från ett grottgolv
• Växer uppåt från droppande vatten
• Ofta parad med överliggande stalaktiter
• Värdefullt arkiv över tidigare klimat