Information om jordens yta kan samlas in utan fysisk kontakt. Fjärranalys använder sensorer på satelliter, flygplan eller drönare för att detektera och mäta elektromagnetisk strålning som reflekteras eller avges från mark, vatten och atmosfär.

Optiska bilder registrerar synligt och infrarött ljus; radar penetrerar moln och kan mäta ythöjd. Tidsserier av bilder visar förändringar i marktäcke, vegetations hälsa, isutbredning och urban tillväxt. Uppgifterna ligger till grund för väderprognoser, katastrofinsatser, jordbruk och miljöövervakning.

Bearbetning av fjärranalysdata kräver korrigering för atmosfäriska effekter och geometrisk distorsion. Klassificeringsalgoritmer omvandlar råa signaler till kartor över landtäckningstyper. I takt med att sensorupplösning och återbesöksfrekvens förbättras fortsätter fjärranalys att utöka utbudet av frågor som geografer kan besvara på avstånd.

• Samla in data på avstånd med sensorer
• Använder satelliter, flygplan och drönare
• Registrerar elektromagnetisk strålning
• Viktigt för att övervaka miljöförändringar